Bambi – har inte stått på ett par grillor på 25 jefla år

Men problemet är att jag inte har stått på ett par grillor på 25 jefla år. Helveti, det är mikket lång tid ju.

Plus att, när jag var barn så var det enda som vi maskrosbarn stod på, vad beträffar isar, var fotbollsplaner som hade frusit till, mer eller mindre.

Det var mer sand än is på dom, så att säga. Det var, vad jag var van vid. Men jag kommer ihåg känslan. Mina fina vita prinsesskridskor.

Till saken hör ju den att vi alltid tittade på konståkning på TV. OS, VM, you name it.

Min pappa tyckte att det var fint och det tyckte vi också. Ansiktsuttrycken på dom tävlande när dom satt och väntade på domarnas utlåtande. Ishockey och gymnastik var andra favoritgrenar.

Sen stod man där själv. På en knagglig is. Snorig, lite halvfrusen men taggad till tårna. Och vilken prinsessa jag kände mig som. Jag vågar inte tänka på hur jag egentligen måste ha sett ut när jag gjorde mina piruetter. Men jag övade, övade och älskade det. Sen kom en massa andra saker mellan. Basket, teater, musiken, med mera.

En dag skulle jag ställa mig på isen igen. När jag var 18 nåt. Men då stod jag plötsligt på en RIKTIG is.

Spegelblank. Och kunde knappt stå. Ramlade hela tiden. Den var för hal, den var för fin för mig. I söndags så var det dags igen. Trevande, lite rädd för att ramla.

Men det gick bra och Astrid var själaglad. wp migdilba

Besök www.pokerlistings.se